Dela

Det skulle vara kul om ni kunde reda ut begreppen kristen, frälst, Guds barn, troende och lärjunge! /ET

Tack för din fråga ET!
Orden ”kristen”, ”frälst”, ”Guds barn”, ”troende” och ”lärjunge” handlar alla om samma sak. Den som är kristen är frälst, den som är Guds barn är också lärjunge (till Jesus) osv.

Skillnaden mellan orden är att de lyfter fram olika sidor av saken:

Kristen
Ordet kommer (givetvis) av Kristus, som är en grekisk direktöversättning av ”Messias” och en av de titlar som Jesus har i Nya Testamentet. De männisor som trodde på honom, Kristus, började ganska tidigt kallas just kristna. Lukas skriver att ”det var i Antiokia som lärjungarna för första gången fick heta kristna” (Apg 11:26). Ordet ”kristen” fokuserar på Kristus, det är honom vi tillhör och följer.

Lärjunge
Detta ord har rötter tillbaka till de judiska rabbinerna som samlade sina ”lärjungar” omkring sig för att undervisa dem. Undervisningen var både teoretisk (genomgång av Skrifterna) och praktisk (diskussioner om olika vardagsnära problem, se hur rabbinen levde ut sin tro i sin vardag). Jesus uppträdde som rabbin när han samlade ”lärjungar” omkring sig, se t ex Matt 5:1-2. Ordet har lite av ”student” eller ”elev” i sig. Ordet ”lärjunge” fokuserar relationen till Jesus, vi behöver lära oss av honom (både vem Gud är och hur vi själva skall leva).

Frälst
Bakgrunden till det här ordet är det som Bibeln säger om att hela människosläktet har spårat ur i förhållande till Gud. Alla människor bär synden inom sig och kommer därför att drabbas av domen…
…om inte Gud gör något för att rädda oss. Och det har han gjort! Genom Jesus liv, död och uppståndelse har Gud öppnat en väg tillbaka för alla människor, gjort en befrielse från synden och döden möjlig. Den som tar vara på den här möjligheten, tar emot erbjudandet så att säga, den är räddad. Ordet frälst är ju ett gammalt svenskt ord med just den betydelsen. Ordet ”frälst” fokuserar skillnaden mellan att leva med respektive utan Gud.

Guds barn
När en människa har blivit ”frälst” och en lärjunge till Jesus så har hon också fått ett nytt förhållande till Gud. Inte längre under hans dom, utan under hans nåd. På flera ställen i NT, t ex Joh 1:12, uttrycks det som att en människa har blivit ett Guds barn. Då är man inte längre en främling i förhållande till Gud. Uttrycket ”Guds barn” fokuserar på det trygga förhållandet till Gud.

Troende
Det finns många sorters troende människor i världen, en del tror på Bibelns Gud, andra tror på Buddha eller olika andar. När ordet ”troende” används i Bibeln så är det underförstått att det handlar om dem som tror på Bibelns Gud (och därmed på Jesus som ju är Gud som människa). Ett exempel: I Apg 2:41 kallas de som tog emot Petrus förkunnelse på Pingstdagen för just ”de troende”. Ordet ”troende” fokuserar på förhållandet till Gud, den som tror är inte likgiltig.

Olika kristna använder olika ord för att beskriva sig själva. Ofta handlar det om att man vill betona just det som har blivit viktigt i ens eget liv och förhållande till Gud. Den som upplevt en väldig skillnad mellan ett trasigt/meningslöst liv och livet som kristen säger kanske oftast ”jag är frälst”, den som tidigare varit ateist kanske hellre beskriver sig som ”troende”. Den som brottats med osäkerhet och ångest inför framtiden men som nu funnit trygghet hos Gud kanske tycker att uttrycket ”Guds barn” säger det mest väsentliga. Och så vidare.

Egentligen spelar det inte så stor roll vilket uttryck man använder, så länge man inte menar att just det uttrycket är det enda rätta. Jag tror att vi kristna skulle ha lättare att förstå varandra om vi vande oss vid att använda flera av Bibelns uttryck när vi talar om oss själva.

Svarade gjorde Torkel Lindahl från www.credo.nu

Kommentera via Facebook

Kommentera